AIMagasinet
Samhälle3 min läsning

Brevduvor och en falsk chattbot: motrörelsen mot AI som gör allt direkt

Skicka ett sms från Stockholm till Göteborg och vänta två och en halv timme på att det kommer fram. Det är inte ett fel — det är hela poängen med Carrier Pidge, en av sommarens mest omtalade appar.

Dela
Innehåll

Skicka ett sms från Stockholm till Göteborg och vänta två och en halv timme på att det kommer fram. Det är inte ett fel — det är hela poängen med Carrier Pidge, en av sommarens mest omtalade appar.

Appen skickar dina meddelanden med virtuella brevduvor. Du ser duvan flyga över kartan i realtid. Och ibland kommer den aldrig fram.

Så fungerar duvappen

Utvecklaren Noah Larrobino byggde Carrier Pidge på tre veckor, som ett sidoprojekt utan praktisk nytta. Appen använder GPS för att räkna ut det faktiska avståndet mellan dig och mottagaren, och låter sedan en duva flyga sträckan i ungefär 160 kilometer i timmen.

Farten varierar med upp till en fjärdedel åt båda håll, precis som en riktig fågel. Ett meddelande från Los Angeles till New York tar 22 timmar. Stockholm till Göteborg landar på drygt två timmar.

Det finns också en risk på 0,2 procent att duvan helt enkelt försvinner på vägen. Blir den vilse kommer meddelandet aldrig fram, och du får aldrig veta vad som hände. Vill du skicka mer parallellt kan du köpa fler duvor till din voljär, upp till tio stycken.

En konkurrent fick 300 000 användare på några veckor

Det märkliga är inte att någon byggde appen. Det märkliga är att den fick sällskap. En app som heter Roost dök upp oberoende med exakt samma idé — långsam leverans, levande fågelspårning — och drog 300 000 användare på ett par veckor.

Två utvecklare kom alltså på samma sak samtidigt, och båda hittade en publik direkt. Det brukar betyda att någon har träffat en nerv.

Chattbotten som visade sig vara en kille med mobil

Samtidigt hände något besläktat i San Francisco. I slutet av juli gick en reklamskylt på fjorton gånger fyrtioåtta fot upp vid hörnet Sixth och Folsom. Budskapet: ChatTJB, det ledande chattgränssnittet drivet av AI.

I det finstilta stod vad AI stod för. Average Individual. Genomsnittlig person.

Bakom gränssnittet satt konstnären Tucker Bryant, tidigare anställd på Google, och svarade för hand. Sajten beskriver sig själv som hantverksmässig intelligens, handgjord av en enda människa. Svaren kommer långsamt och ibland kryptiskt, beroende på när han är vaken och sugen.

Skylten kostade 6 000 dollar. Sedan dess har över 100 000 frågor skickats in. Och här kommer det bästa: 10 000 personer har anmält sig som frivilliga för att hjälpa till att svara. Bryant håller nu på att göra om projektet till något kollektivt.

Vad motrörelsen faktiskt säger

Vi har lagt några år på att göra AI snabbare. Svar direkt, bilder på sekunder, sammanfattningar innan du hunnit läsa originalet. Den utvecklingen har gått fort — vibe coding och AI-agenter som utför uppgifter åt dig handlar båda om att korta avståndet mellan tanke och resultat.

Det intressanta är att en publik nu betalar för motsatsen. Inte för att slippa tekniken, utan för att använda den till att lägga tillbaka väntan, slumpen och risken.

Duvappen är inte lågteknologisk. Den räknar GPS-avstånd, simulerar variation i flyghastighet och ritar en flygbana på en karta. All den tekniken används till att göra något långsammare än ett sms som skickas gratis på en tiondels sekund.

ChatTJB gör samma sak med förtroende. Vi har lärt oss att en snygg chattruta med rätt logotyp betyder att något smart finns bakom. Bryant satte upp rutan och logotypen, och lät en människa sitta där i stället. De 100 000 frågorna visar hur långt vi litar på gränssnittet snarare än på vad som faktiskt finns bakom det.

Det här tar du med dig

Ingen av de här apparna kommer att ersätta något. Men de säger något om var vi är just nu: när tekniken kan göra allt omedelbart blir väntan plötsligt en funktion man kan sälja.

Vill du prova är Carrier Pidge ute på App Store för iOS. Android är på gång, enligt utvecklaren. Och ChatTJB svarar fortfarande — men ha tålamod, det sitter en människa där.

Taggar:motrörelseapparkultur
Dela